Länge sen!!
Vet att det är på tiden att jag uppdaterar här nu. Jag har bara inte känt för att skriva blog. Tiden har bara runnit iväg sen jag skrev sista inlägget.. Det har både hänt lite allt möjligt sen dess. Både roliga och lite tråkiga. Här kommer lite som har hänt.
*Den elfte Juli begravdes pappas lillebror. Kändes lite konstigt. Jag var dock inte med på den. Men iallafall bara vetskapen vad mina föräldrar och alla andra gjorde den dagen kändes så konstigt. Liten tid efter han hade dött och runt begravningen så kunde jag nästan höra hans röst bara jag tänkte på honom. Som jag tycker så hade han den där riktiga typiska skånska dialekten också.
*En vecka senare gick jag på semester gud va skönt det var. Den första helgen var jag bara hemma och tog det lugnt. Gud va skönt det var. Lika så på Måndagen. På eftermiddagen/kvällen kom mina föräldrar och hämtade mig. Vi åkte till min syrra då. Dagen efter skulle vi fortsätta upp till Kolmården.
Vilket vi gjorde också. Oj då, vilken upplevelse vi skulle ha med tigrarna senare den dagen. Dom på Kolmården har ändrat om så man kan gå intill glas och galler mellan oss och tigrarna. Okej, där var en säkerhets staket på en meter ifrån glas/galler. Men iallafall. Vilken upplevelse att se tigrarna när dom gick där längs glas/galler. Dom är ju så stora. Annars var det en massa andra djur vi såg. Bl.a. Delfiner. Riktig upplevelse det med. Vi spenderade två dagar där uppe i kolmården. Resten av den veckan var vi uppe hos min syrra. Vi åkte ner på Fredagen igen.
Dom två sista veckorna spenderade jag både här hemma och även mycket tid hos mina föräldrar. Det var ju så varmt att vara i min egen lägenhet.
*I slutet av Augusti var det dags med att ta upp allt med lönebidrag heter igen. Har nog inte berättat det allting av detta. För att ni ska sätta in er lite i vad allt har börjat läs: https://jeshan.wordpress.com/2008/03/30/
I alla fall gjorde jag mina tester i Maj månad. Då fick jag reda på det att jag hade normal inlärnings förmåga. Just då var det inte på tal om att få tillbaka mitt lönebidrag. Det är väl kanske inte så farligt med det. Men det är en stämpel man bär med sig. Den stämpeln är inte så lätt att bli av med när man väl har fått den. Jag hoppades då att jag skulle bli anställd utan att min chef fick det bidraget av arbetsförmedlingen. Ack nej, han gick inte med på det. Han min chef tyckte att han fick fortfarande stödja mig såååå mycket fortfarande för att jag skulle klara av mitt jobb. Alltså han tycker det efter 15 års tid som min chef. Kan bara inte fatta hur han tänker ibland. Okej, jag kan väl förstå honom i visa lägen också. Så jag fick gå igenom allt med att gå till psykolog etc IGEN.. Var där två gånger igen.. Första gången hade vi ett långt samtal om hur vi skulle göra men kom inte fram till något. Så psykologen sa det att jag skulle ta och fundera på vad jag ville med mitt liv. Även ta kontakt med facket jag tillhörde för att höra ifall min chef kunde ge mig kicken hur han ville. Men det kunde han inte. Det starkte mitt självförtroende mycket och en annan sak på det personliga planet som jag inte vill tala om här.
Två veckor senare när jag gick tillbaka till min psykolog gick jag ditt med två saker som jag hade bestämt. Det var att jag ville ha fram rättvisan och det skulle ta slut snabbt.
Som jag kan se det så har jag vunnit över min chef också. Inget lönebidrag till honom och ingen stämpel på mig…. Nice!!!!
Oj, detta inlägg blev ett riktigt långt inlägg.
Kramis….